Malaysisk kulturchock #1

Det var första kvällen i Kuala Lumpur, KL som de säger, och det spöregnade. Vi hade checkat in på hotellet och druckit ölkannor från roomservice innan vi begav oss downtown till en klubb med "thai" i namnet. Det var jag, Danieru, Wayne, guiden och en av flickvännerna. Jag skriver en av flickvännerna för jag vet inte riktigt hur han rangordnar de som kommer efter Amanda, hon som är nummer ett, pluggar i London och är vansinnigt förtjust i picklesmackor.

Jag har full förståelse för att det är fel, något man aldrig ska utsätta sig för, att det inte spelar någon roll hur sakta man kör och att det i det här fallet blir ännu värre av att "alla gör det", men hursom så var det inte ett val vi gjorde att köra lite berusade, det var en självklarhet. Och det ska sägas att trots att guiden antagligen var över den redan väl tilltagna gränsen så upplevde vi inga som helst problem när det kom till själva körningen.

När det kommer till klubblivet i Malaysia så tedde det sig lite annorledes. Killarna betalade allt, de flesta köpte ett helrör vid entrén, man stod i sällskap vid bord och dansade och inte heller här var det köttmarknad. Jag har börjat tänka att det nog är vi svenskar som är annorlunda som står på dansgolv och gnider oss mot varandra.

Nej, för problemet kom när vi blev vinkade åt sidan av polisen och guiden var tvungen att gå iväg ett tag. Vi svenskar kände ju direkt att nu är det kört, att vi säkert kommer drabbas också, att det var just en bra start på resan.

I Malaysia är poliser väldigt lågavlönade, även med malaysiska mått mätt. Och för att få ekonomin att rulla gäller det då att vara kreativ, att hitta alternativa sätt att tjäna pengar på.

Jo, visst var han nervös när han kom tillbaka och stack in huvudet genom fönstret på passagerarsidan och bad om pengar, sa att han behövde 250 ringit (500:-). Tjejen satt tyst, vi svenskar hann inte med, förstod inte riktigt samtidigt som Wayne rotade i fickan och skickade fram några sedlar till guiden som sen försvann igen.

De förklarade senare att det var helt normalt att betala polisen för att slippa blåsa, att det var en utmärkt lösning på problemet, i sanning var det en bra lösning på många problem. Och som blåögd svensk var det bara att nicka och vara nöjd med att komma hem till hotellet och beställa roomservice igen. Och igen.